Kan vi nyktra till?

Den här rubriken är en fri tolkning av kärnbudskapet i vad futuristen Michio Kaku anser om människans framtid. Kaku är känd för att göra klyftiga kopplingar mellan helt olika områden. Trots att har många bra poänger, kan jag kan inte låta bli att tycka att han faktiskt är lite konstig, men jag skrev det här inlägget ändå. Så här gick det till:

På väg mot mitt favoritcafe denna morgon bad jag telefonen att spela musik. Den valde Lars Demians gamla låt Alkohol. Inte min favorit, jag visste inte ens att den fanns på telefonen. Men ändå, den skrapiga rösten fyller mitt huvud med en berättelse om ett fyllo som vaknar blodig och sönderslagen i en trappa.

Jag vaknar i en trappa och jag vet inte var jag är.
Jag är trasig och blodig och min kropp den känns alldeles sned.
Jag har en smak i munnen, som om jag hade ätit as.
Mina pengar är borta och min klocka har gått i kras.

Så sjöng rösten. Men i mitt huvud byttes sångtiteln Alkohol ut mot Olja. Sången kom att handla om mänskligheten när oljefesten är över. Än partar vi. Några som är bekymrade, betraktas av det stora flertalet som tråkmånsar och partypoopers.

Sången tog slut och jag knäppte av musiken. Kom att tänka på något av David Attenbourgh, du vet den där programledaren i BBC:s naturprogram som jag läst tidigare i morse:

We are a plague on the Earth. It’s coming home to roost over the next 50 years or so.

Attenbourgh går på och mässar domedagsaktigt om att ”Mänskligheten är en pest på jorden” och menar att vi måste begränsa befolkningstillväxten eller också kommer naturen göra det. En tvättäkta partypooper med andra ord. Och det är precis det som är problemet – att de är tråkiga de där tråkmånsarna. Inga visioner förutom elände. Det är som att de stirrar in i business as usual boxen tills de blir blå i synen för att leta tecken på förändring och det är klart att de inte hittar de där.

Alla som varit på en fest, vet att ett säkert sätt att få folk att ändra på sig är att hitta på något som är roligare, bättre, smartare. Alltså vara kreativ eller tänka utanför ramen.

Jag är själv helt övertygad om att mänskligheten kommer att lyckas sitt upplysningsprojekt, för det är där det hela började. Det är tragiskt att så många verkar ge upp, bli partypoopers och ägna sig åt att sprida kollektivt självförakt.

Den här bilden dedikerar jag till Johan Rockström.

Den här bilden dedikerar jag till Johan Rockström.

Samtidigt kan jag fatta att partypoopers-typerna blir fler

För det är svårt att ta in de långa perspektiven. Att som individ stå i sin egen vardag och försöka förstå vad som sker just nu är nästan helt omöjligt. Maskineriet rullar ju på liksom. En orkan är bara en orkan, några kollapsade ekonomier är ju bara några kollapsade ekonomier och inte början till slutet.

Michio Kaku i filmklippet nedan är ingen partypooper. Långt ifrån. Han har tro. I filmen skaffar han sig helikopterutsikt över historiens obändighet genom att använda Kardashevs skala. Ett mått som utvecklades av den Sovjetiske astronomen Nikolai Kardashev för att förstå utomjordiska civilisationer (yup – du läste rätt).

Det som är intressant med Kardashev är att han för fram den i och för sig helt logiska teorin, att alla avancerade civilisationer måste lära sig hur de ska skaffa energi i en takt som är snabbare än den takt varmed livshotande katastrofer inträffar (såsom asteriodnedslag, istider, supernovor och så vidare).

Med utgångspunkt från detta fann han tre olika typer av civilisationer, Typ I, II och III som i tur och ordning bemästrar planetära, stellära och galaktiska energiformer. Han gjorde gällande att dessa tre civilisationstypers energiförbrukning skiljer sig åt med en faktor på många miljarder.

Typ 0 (det är vi det) Tar sin energi från organiska källor som mat, trä och fossila bränslen.
Typ 1 ”Planetary energy” (Främst inkommande solstrålning)
Typ 2 ”Stellar energy”
Typ 3 ”Galactic forms of energy”

Även om det tar saftigt lång tid att nå typ II eller typ III status, så ger teorin ändå oss precis den förståelse vi så väl behöver för vad vi här på jorden behöver åstadkomma typ väldigt snart. För det här är fakta: Vi skulle inte ha haft någon industriell eller vetenskaplig evolution om vi inte haft tillgång till den energi som fanns lagrad i form av kol, olja och gas. Peak oil handlar om att de energiförråden inte längre räcker till och följaktligen är det här är också fakta: Vi måste hitta nya energikällor eller acceptera en tillbakagång med minskad befolkning, minskad utvecklingstakt.

Måste var det centrala ordet är här för annars… Med vetskap om hur människan reagerar under sådana förhållanden kan vi räkna med mycket elände och kanske till och med total kollaps. Det vill säga alla dessa partypoopers skulle få rätt, vilket bör undvikas till varje pris.

Själv har jag en positiv bild av mänsklighetens framtid och släpper ogärna in några partypoopers i mitt huvud. Det är ett val man kan göra. Det är också ett val att betrakta oss själva och sig själv, som en pest, en sjukdom och ett virus. Det är ett destruktivt val och uttryck för att uppgivenhet, och bidrar inte på något vis till att närma oss en lösning på de problem vi har framför oss. Vi kan inte låta dysterkvistar som David Attenbourgh påverka oss att se oss själva på det negativa sätt han föreslår. Särskilt inte nu när vår civilisation snabbt närmar sig den tipping point där vi blir tvungna att lämna Typ 0 och medvetet röra oss mot Typ 1.

Men hopp finns, för som Michio Kaku skriver så kan vi redan se de första knopparna av den kommande Typ 1 civilisationen. Ett planetärt språk (engelska), ett planetärt kommunikationssystem (internet), en planetär ekonomi (EUs monetära union) och så vidare.

Det finns massor att göra för att de knopparna ska växa sig starkare: Det första är att erkänna att jorden har gränser. Johan Rockströms Safe Operating Space for Humanity är standardverket att erkänna och vi måste göra det nu. Det andra vi behöver verka för är att en Typ 1 civilisation är global, vilket innebär dess ekonomi är global, liksom en stor del av dess kultur som måste vara tolerant, kommunikativ och pluralistiskt, den måste vara fredlig och egalitär. Egenskaperna finns lite här och där men de måste få mer plats och näring och tillåtas växa. En organisation som har precis rätt ingång till det är Common Cause, men det finns många andra.

Hittills har NASA:s Keplerteleskop hittat 105 beboeliga planeter i vår galax och de har knappt ens börjat leta. Uppskattningar talar om minst fem miljoner tvillingjordar i vintergatan. Det kan mycket väl vara så att det finns dussintals kanske tusentals jordliknande planeter där ute med utdöda civilisationer. Civilisationer som misslyckats med att förhandla fram den riskfyllda övergången mellan typ 0 och typ 1 och stupat på sin egen oförmåga.Om vi klarar denna övergång och en dag i framtiden flyger genom galaxen och hittar civilisationer som inte gjorde det, är det ingen tvekan om att vi kommer känna en djup medkänsla med dem som misslyckades.

Men vi är inte där än. Vi befinner oss fortfarande i allra högsta grad i riskzonen för att falla tillbaka ner i Steg 0, och liksom fyllot i vakna i en trappa och inte veta var vi är. För evigt fast med pengarna borta och en klocka som gått i kras.

Nedan en föreläsning av Johan Rockström om Planetary Boundaris och Safe Operating Space for Humanity:

[youtube id=”RgqtrlixYR4″ mode=”normal” autoplay=”no” aspect_ratio=”16/9″]

Nedan Robert Reich, en av grundarna till Common Cause, om det allra största hotet mot vår frihet och mänsklighetens möjlighet att klara sig till en typ-1 civilisation.

[youtube id=”Qq-9A9CGTYU” mode=”normal” autoplay=”no” aspect_ratio=”16/9″]

Comments

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

 

Mer i samma ämne
Day by Day

Follow me on Instagram