Vad näringslivet saknar

Det här är Richard. Han är VD för hamburgerkedjan MAX. En uppstickare som klarat sig bra mot de amerikanska internationella jättarna och på så sätt verkligt duktiga företagare. Richard blev nyligen uthängd och hånad i media. Många journalister målar ut honom som ond och/eller korkad. Jag är säker på att han varken är det ena eller det andra.

Däremot tror jag hans tankar är inlärda. Att de kommer automatiskt ur ett färdigt set med idéer och på sätt egentligen inte är hans egna. Tragiskt, och än mer så, eftersom han delar detta färdiga set med idéer med många andra i näringslivet. Idéerna de tror på underblåser en rädsla för att deras pengar ska sina med olika tillhörande varianter på temat makt och självhävdelse. Orsaken till fixeringen vid pengar, menar jag, är att visioner saknas om andra drivkrafter än vinning. Det saknas bredare och mer holistiska perspektiv och framför allt saknas tillit till framtiden.

Med utgångspunkt från den utskällde hamburger-VDn tänkte jag därför ge några tips på andra företag som är mycket bra förebilder för en mer human, långsiktigt hållbar samhällsekonomi.

Som sagt.. De senaste dagarna har jag funderat över mitt förra inlägg som jag skrev innan uppståndelsen kring MAX vd Richard Bergfors och brevet till de anställda. Jag berättade om hur jag hoppades en dag skulle komma när människor inser att det mest givande är att göra saker för varandra.

Richard Bergfors skrev att det vore katastrof om oppositionen skulle vinna valet i höst. Vilket han fick ångra och menar att han kunde uttryckt sig klarare och att han blivit missförstådd. Så här skrev han i nyhetsbrevet:

om oppositionen (S+V) vinner valet vill de höja både restaurangmomsen och arbetsgivaravgifterna för unga. Det vore en fullständig katastrof för oss och branschen och det kommer att få stora konsekvenser för vår tillväxt

Givetvis blev många upprörda över detta. Inte minst media som snabbt drog slutsatsen att han ville skrämma sina anställda att rösta ”rätt” för att inte riskera förlora jobbet.

Media brukar överdriva saker och personligen litar jag sällan media och jag tror därför att Richard mycket väl skulle kunna ha blivit missförstådd – om det inte vore för det faktum är att det inte handlar om en intervju utan om ett brev som han själv skrivit.

Jag tror att vad Richard menar när han säger att han blivit missförstådd är att han egentligen ber om ursäkt för att han lät så arrogant. Jag tror att han är medveten om hur viktigt det är att vara ödmjuk som vd. Jag tror också att han är medveten om hur viktigt det är att företaget är transparent gentemot sina anställda. Jag tycker också att MAX gjort en bra sak som satsat så mycket på zeromission i Uganda – mer än något annat svenskt bolag. Det är ett frivilligt privat biståndsinitiativ som fungerat så bra att de fick en utmärkelse av UN förra året.

Richard Bergfors inte så ond som media vill få det till

Men det finns ett problem med Richards brev och de svar han ger i intervjuer om händelsen. Han avslöjar att han trots allt inte tycks ha lyft blicken över den gamla feodala kapitalismen där företagen är, tja i princip patriarkala hierarkier, till en ny kapitalismen där människor och planeten är lika viktigt som att företaget är ekonomiskt lönsamt.

Att ge pengar till ett socialt trädplanteringsprojekt i Uganda låter bra – men när vdn för samma företag säger att det vore katastrof om arbetsgivaravgifterna höjdes för unga så skorrar det väldigt illa och omgående står det tämligen klart att Richard saknar bredare insikt i den roll han har tagit sig an i samhället.

Ledningen för MAX har helt enkelt inte helt förstått vad ett engagemang i helheten egentligen innebär eller ens att syftet för alla företag i näringslivet är att skapa välfärd. Richards krumbukter kring anställdas löner och trädplantering avslöjar att han, likt många istället är fast i idén att verksamhetens syfte är att kapitalisera på en idé (snabbmat) för att generera vinst åt verksamhetens ägare. Att generera vinst på bekostnad av anställda är inte att skapa välfärd.

Tankefällan att se anställda människor som resurser, för det är en tankefälla, utgår från en objektifiering av individer, det vill säga att man mer eller mindre behandlar dem som vore de maskiner. Det är en tankefälla som är lätt att göra för den som en bit upp i verksamhetens hierarki, sitter böjd över sina kalkylark medan man ändrar procenter hit och dit i olika rutor för att rutan med ägarvinsten ska visa så mycket plus som möjligt. Det är en tankefälla eftersom det i kalkylarket saknas en box för ”De anställdas drivkrafter”. Hade den funnits hade Richard kunnat se att det värdet skulle sjunka med lägre löner. Och det är Drivkraften vi talar om. Människors drivkraft.

Företagen som är förebilder

Ett företag består av människor och deras drivkraft är central för ett företags utveckling och förmåga att skapa välfärd. Det allra mest effektiva sättet att ta tillvara människors drivkraft är att organisera verksamheten så att den holistiska helhetssynen sprids genom hela organisationen. Rätt gjort leder detta till organisationer som är mer framgångsrika än den vanliga modellen med ett toppstyrt företag med enstaka anonyma ägare.

Här är några inspirerande förebilder.

Mondragon Corporation. Ett baskiskt företag som grundades 1956 och är idag Spaniens 7:e största bolag. Mondragon är ett medarbetarägt producentkooperativ.

John Lewis. Varuhuskedja i Storbritannien. Välkända för sin personalpolitik och medbestämmande i företaget. Också medarbetarägt.

Migros. Ett Schweizisk bolag som blivit mycket framgångsrikt tack vare grundarens altruistiska patos. Idag ett av de största detaljhandelsbolagen i Schweiz. Medarbetarägt.

Semco. Vad gäller Semco rekommenderar jag Ricardo Semlers fantastiska bok Maverick om hur han vände en litet verkstadsföretag till ett bli ett av Brasiliens största bolag – genom att ge de anställda mer att säga till om, aktier i bolaget, begränsa lönegapsskillnaderna i bolaget och så vidare. En oerhört inspirerande bok för alla entreprenörer. Hoppas du läser den Richard Bergfors. Hoppas många andra gör det också för den delen.

Även i Sverige finns framgångsrika medarbetarägda företag. Googla på Medarbetarägt företag  så hittar du en hel del intressant (Länken öppnas i ny flik).

Vi behöver lämna den fixering vid vinst som Richard Bergfors och många med honom är fast i och röra oss mot en annan modell av ägande och framför allt låta andra drivkrafter än pengar avgöra våra handlingar.

Det medarbetarägda företaget har en fantastisk kraft som är alldeles för lite känd idag. Hur de kan drivas på rätt sätt har pionjärer som Ricardo Semler och John Lewis utforskat åt oss under många många år så vi behöver inte ens tänka utanför boxen. Det är bara att sätta igång.

Kanske kan rentav Richard Bergfors och MAX bli vår nästa förebild.

Låt oss i alla fall hoppas det.

Comments

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

 

Mer i samma ämne
Day by Day

Follow me on Instagram